Insnöad med helt ok

Nu var det ett tag sedan jag skrev. kan det varit så att jag varit ganska nöjd under hösten, hmm verkar tveksamt.

Nu ligger snön och det lackar mot jul, det känns faktiskt bra.

Nu till det som inte är bra.

Världens ledare träffades för att komma överens om hur de ska rädda jorden. De kom inte överens. Många tyckte inte ens att det var något problem. Viktigare är att tjäna stora pengar. Bra att ha så man kan köpa en stor båt när vattnet stiger.

Det är svårt och veta vad man ska tro om klimatförändringarna, men det är nog så att det faktiskt händer saker som ger orsak till oro.

Om inte de som styr världen inte reagerar snart så får vi nog se förändringar som kommer att påverka oss alla varje dag och ge oss förutsättningar som vi blir tvingade till att följa.

Undrar om det blir bra eller dåligt.

Äntligen är det sommar

Som någon sa, den svenska sommaren är den vakraste dagen på året.

Nu är jag förbannad på SMHI, EU och alla andra som borde ha tagit tag i det här.

Jourånwichon sång kontest

Att tävla i musik. Vad ska detta vara bra för.

Olika länder med väldigt olika kulturer sänder sina "bästa" låtar till en tävling och där ska man bestämma vilken låt som var bäst. Vanligtvis brukar den vinna som har flest kompisar, så dock inte i år. Då vann ju enligt min mening en låt.

Men varför håller man på med detta. Det går inte att ställa upp med europop i ett startfält med öststatisk folkmusik, opera och annat smått och gott. Skulle man översätta detta till idrottens värld så är det bara fantasin som sätter begränsningar för vilka konstellationer vi skulle få.

Tävlingen har förvisso ett visst underhållningsvärde, annars skulle man väl inte sitta där och glo. Men tävlandet i sig är underligt och ganska tramsigt.


Heja Sverige, vi vet ju att vi är bäst, lycka till bättre nästa år.

Likt får står de sida vid sida och betar av gräset

Likt får står de sida vid sida och betar av gräset.

(demokratins fallgropar)

Vi har fastnat i förväntningen av att det alltid är någon annan som ska hjälpa oss när det blir problem. Det är någon annan som ska förse oss med de verktyg vi behöver för att skapa vår lycka. Vi betalar ju skatt och när det blir problem så ska staten ordna dessa och fort ska det gå, annars är de inkompetenta.

När barnen gör inbrott, rånar skolkamrater på mobiltelefoner, våldtar underåriga, då är det samhällets fel. Att man skulle ha ett föräldrar ansvar och ha skyldigheter att uppfostra sina barn till hederliga medborgare står för många som helt främmande. Det är samhällets fel som har misslyckats med skolan och myndigheter.

Att vi lever i en demokrati innebär att vi måste ta ansvar inte bara för oss själva utan också för alla andra i vårt samhälle. Tryggheten måste byggas innifrån den enskilde till familjen och ut mot de som man inte känner. Demokrati innebär inte att andra först och främst ska ta ansvar för mig, utan att jag ska ta ansvar för såväl mig själv som alla andra.

Människor har mycket åsikter men det är få som verkligen vill engagera sig i vårt gemensamma samhälle. Om fler bara la ett större engagemang i sitt eget uppförande och hos sina närmaste så skulle det leda en bra bit påvägen.

Vi är inte ensamma bland andra

När jag och min familj ska åka och handla på Ica Maxi så brukar det börja med att jag är förbannad redan på parkeringen.

Jag kör runt på parkeringen och letar plats för vår bil. Vi har en relativt stor bil och många barn. Därför tycker jag det är lämpligt att börja leta vid familjeparkeringen, de med extra stora rutor.
På dessa få platser står då ofta små bilar, utan barnstolar men väldigt nära ingången. Vid flera tillfällen så har jag sett ensamma konsumenter komma ut till dessa bilar, på dessa platser och åka därifrån efter att de handlat sin kassa med varor. Sådant irriterar mig.

Väl inne på Ica så brukar jag ställa min vagn lite åt sidan medan jag går fram och checkar in mig på självscannings apparaten, jag får då ut min ”blipper”. Detta brukar dock åtföljas av ytterligare irritation. De flesta andra av mina medmänniskor kör ju fram med sin vagn ända upp emot inscanningen så jag och några få andra får kryssa oss fram.

Väl inne i butiken så fortsätter detta beteende med att vagnen måste med, som klistrad vid konsumentens handflator.
Om någon dock skulle få för sig att för en sekund lämna sin vagn så gör man det mitt i en gång. Man sladdar inte lite fint in till sidan så andra kan passera utan problem. Man släpper det tidigare klistrade taget från sin vagn där man står och ger sig iväg mot någon rea korg.

Vissa medmänniskor verkar också passa på att gå och handla då deras barn är som på sitt sämsta humör. När man går mellan hyllorna med min lista på saker som ska inhandlas så har man detta eviga ylande i öronen. Jag har oftast själv med mig mina barn. När någon av dessa är på sämre humör så brukar jag föröka avhjälpa detta med någon dryck eller mat så vi kan handla i lugn och ro. Så gör inte alla.

Inte allt för sällan får människor för sig att de ska börja prata med varandra inne i butiken. Det kan vara att de träffar någon vän, granne eller annan som de känner. Då återkommer detta ”göra nu” beteendet. De stannar där de står och börjar konversera. Detta är då oftast mitt i en gång där andra får gå runt i en u-sväng för att ta sig förbi.

Jag har också uppmärksammat att då folk ska stanna sin vagn så gör de det med en tvärnit där de går. Jag som kommer bakom hamnar plötsligt i en panik situation och måste göra snabb halt för att inte krocka med framförvarande ekipage. När de sedan blir stående där och jag måste ta ny fart och göra ”u-svängen” för att komma vidare så spär detta på min frustration.

VI BEHÖVER MER RESPEKT FÖR ANDRAS EXISTENS

Respekt för andra människor

Respekt för andra människor innebär för mig att man inte begår handlingar eller uttalar sig mot andra på ett sådant sätt som väcker obehag för dem.

Idag tycks det som att respekten för våra med människor håller på att nedmonteras dag för dag. Många tycks tro att respekt är något som mäts i hur många som är rädda för mig eller ser upp till mig av olika orsaker. Att det skulle förtjänas tycks för många vara främmande, det är något som krävs oberoende av ens eget uppförande.

Jagkänslan och egennyttan är ett relativt nytt inslag i vår vardag och något som jag anser har gått alldeles för långt. När vi inte bryr oss om andra och framför allt inte respekterar andras rätt så är vi på god väg mot ett samhälle av rädda, ensamma och många gånger farliga människor.

Jag menar att för att vi ska få ett trevligare klimat i vårt land och kunna skapa en framtid som ger utrymme för alla på alla tider av dygnet, så måste det till en större politisk medvetenhet och vilja till att förändra vårt samhälle.

Det går inte att lägga ut ansvar på polis, sociala myndigheter och andra och sedan vänta på resultat. Dessa myndigheter är oftast instiftade för att ta hand om problemen där det gick snett, inte att leda utvecklingen.

Den politiska naiviteten inför de samhälls problem vi har idag är påfallande och politiskt gränsöverskridande.